vänner

sen jag blev mamma tänker jag Mycket på melkers framtid. vem kommer han att bli? fortsätter han vara den superglada, lättskrattade, lugna och busiga pojken? vad kommer han att få för intressen? sport eller pappas hobby kanske? vem han än blir, kommer jag älska honom mer än han någonsin kommer att förstå! tidigare i veckan pratade jag med en annan mamma som hade samma tankar som jag och många andra föräldrar. kommer mitt barn ha lätt att få vänner? bli mobbad? mobba? vara utstött? vara den tuffa? om man upptäcker att sitt barn är "annorlunda" och har svårt att få vänner och är utanför men man vet att barnet över allt annat vill ha kompisar, hur hjälper man då sitt barn? alla barn (eller vuxna för den delen) har väl känt sig ensam och mobbad nångång. antingen på fritiden, skolgården eller på jobbet, barn och vuxna är ibland elaka. både barn och vuxna hittar ofta många vänner, men alla finns inte där som ens bästa kompis gör. jag är uppvuxen bland kompisar, klasskompisar, lagkompisar och en till, som jag aldrig kommer att glömma. vi var som systrar, vi satt ihop i många år, tyvärr inte längre! vissa dagar gör det jätteont att veta att det aldrig kommer bli som förr, vi har haft Så mycket kul tillsammans. jag hoppas att melker kommer att få en egen bästa kompis, att ha en barndomskompis, som finns med genom hans liv. jag hoppas också ärr melker kommer vara en bra kompis mot andra! som nybliven förälder skapar man ett nytt kontaktnät, bland andra småbarnsföräldrar. kanske någon av dom små killarna eller tjejerna vi leker och umgås med nu, är någon av hans framtida kompisar? :) ja, ingen kan veta hur framtiden ter sig, vi ser vårt älskade barn utvecklas dag för dag och det vill jag fortsätta göra många många år till :)