till verkligheten

idag går jag in i v. 36!

det känns HELT sjukt att tänka att jag om 3 veckor kan bli mamma.. och jag känner mig inte ett dugg förbredd, om man nu kan känna sig förbredd.
TRE ynka veckor.. en jätteunderlig känsla måste jag säga! blandad av både glädje, lycka, oro och.. ja, alla känslor på en gång.. som man kan känna!

i eftermiddag är det barnmorskebesök på schemat och tills idag ville hon gärna att jag/vi skulle ha skrivit en liten födelseplan.

efter att ha börjat skriva på den känns plötsligt graviditeten så verklig.. och så nära. bäbisen har känts väldigt långt borta och faktiskt väldigt overklig, trots att den har legat i min mage i 35 veckor :)
och nu ligger jag här och försöker skriva ner tankar om "hur jag vill ha min första förlossning!"
helt sjukt känns det!

jag har egentligen inte känt mig speciellt rädd eller orolig inför förlossningen, det gör jag inte nu heller.. men många nya tankar har dykt upp idag och kanske att hjärnan på något sätt förstått att det snart ska hända något nytt!?

jag har sagt det flera gånger till olika människor som frågar om hur det är och känns att vara gravid. det GÅR aldrig någonsin, enligt mig, att förstå hur det egentligen är att ha ett barn i magen eller att som partner se sin tjej bära ett barn.

innan jag blev gravid hade jag såkalrt hört massor av berättelser om hur det är och känns, men inte på något sätt kunde jag tänka att det är "såhär" det känns!
jag tar för givet att det är detsamma med förlossningen, det är efteråt jag kommer att förstå hur det är för mig att föda barn!

det är nu rätt kul att höra andras tankar om "såhär har jag hört att det är" och "är det såhär det känns?"
det finns liksom inget bra svar eller så att ge, jag känner som jag gör och en annan på ett annat sätt, trots att det kan tyckas som samma känsla utåt sätt
.
jag hoppas bara att tids nog får dom som vill, uppleva en graviditet med allt vad det innebär!
:)