99..

fy sjutton för alla sjukdommar!

onsdag förra veckan gick jag hem från jobbet för att få vila den onda svanken som bara gjort mer och mer ont i takt med att min lilla bäbis växer där inne.
jag tyckte så synd om mig själv när jag gick mot sjukhuset till bussen där varje litet steg gjorde så ont att jag knappt tog mig frammåt, folk jag mötte tittade verkligen undrade på mig..
bäbisen är ju fortfarande bara en liten pluttis där inne, att den kan ställa till med så mycket ont är svårt att förstå.
och jag tänker inte skylla allt på bäbisen. nej, jag skyller på mitt yrke som absolut inte gör onda ryggar, gravida eller ej, att känna sig bättre. såklart har den lilla plutten en stor del i det hela den med, men den gör ju bara sitt jobb :)

nu, snart en vecka senare har den värsta förkylningen jag nånsin haft (och kommer att ha!) börjat kännas aningen mildare.
- ingen feber
- kråkrösten är snart ett minne blott
är i alla fall två saker mindre för kroppen att slösa energi på. bara resten kvar att utrota!!


tur att jag har världens gulligaste och bästa sambo som är så duktig att sköta mig :)

han har många bra recept på kuckelimuckmedicin, men den är så olika från gång till gång och person till person, så jag har inga bra tips att ge!


igår skulle vi förässten ha varit hos bm. jag som hade längtat så mycket att få lyssna ännu en gång på det bästa hjärtat som nånsin börjat slå och för att mäta min mage första gången.. fick en ny tid på onsdag och då SKA jag minsan vara piggare..

nä, gud vad jag skriver mkt nu.. dags börja kliva upp, ska snart träffa en doktor!