jag är inte jag, ibland

idag har jag gjort något som egentligen är sjukt olikt mig att göra! en väldig impulsiv grej, fast ändå inte..

idag gick jag på uppropet för nya lärarstuderande!
jag har tyvärr bara hamnat på reservkön, men efter tips och peppningar från några håll tog jag mig själv i kragen och bestämde mig, så sent som imorse, att gå till uppropet. imorse kl 9 var det. det är något jag absolut inte ångrar att jag gjorde - det kunde gå bra, men behövde inte ge något resultat.
denna gången gav mitt impulsiva intiativ inget resultat. men nu är det gjort, det känns bra! jag var modig oh gjorde det.. dock med förväntningar som tyvärr inte uppfylldes denna gången.

nu känns det såklart 700% jobbigare att gå tillbaka till jobbet. jobbet jag verkligen verkligen för allt i världen komma bort ifrån. ingen förstår hur det egentligen känns. jag har idag fått höra
"- vad synd, men så kul ändå, att vi får ha dig kvar här i alla fall"
ja MEN JAG VILL INTE VARA KVAR HÄR MED ER, förstår ni inte? har jag inte uttryckt det nog redan?
bara för att jag är glad och sköter mitt jobb och samtidigt ler och skrattar, som om jag älskar det, betyder det inte att jag är gjord för detta, eller att jag överhuvudtaget gör det med hjärtat! jag är bara en sån som vill göra så bra ifrån mig jag kan, jag är inte en sån som tycker att det är rättvist mot mig själv att sjukskriva mig titt som tätt för att jag hatar det jag jobbar med.
jag har ibland sagt " jag är så förbannat less, så jag bara vill spy"
då kan jag få till svar "det är jag med jst nu, ska vi byta med varandra" eller "va, är du less? det syns verkligen inte på dig lisa. så det går över snart. håll ut"..
jag är less på dessa komentarer om att "alla är less på sitt jobb ibland"

nu går jag istället och börjar med middagen, något jag ofta tycker är kul, åtminstone hemma!

idag blir det kyckling med bulgur och sallad.
tänkte trycka ner lite basilika och soltorkade tomater i kycklingen och göra en något krämigare bulgur.

hej..